Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Pastorns älg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fromme återigen gingo ut på udden och,
betraktande ångaren med dess passagerare såsom
ett slags Bethelskepp av deras fårahus, satte de sig
på stenarne i stranden och lurade på vad som komma
skulle, onda i de fromma sinnena, när de sågo den
»fritänkarn Norström» sättas vid ett stort bord och
i samkväm med officerarne trakteras ur fat och
buteljer.
– Det är inte Guds barn, det där! sade
skollärarn, vändande sig till kyrkvärdens Anna.
– Nej, det kan en visst se, svarte Anna, och
tuggade på ett grässtrå för att ge sig illusion av
att äta något gott.
Korkarne smällde och tallrikar skramlade i två
långa timmar. Guds barn förlorade dock icke
tålamodet, utan vaktade beslutsamt på bryggan, där
prinsen måste komma, och där de skulle inbjuda
honom till en testund med högre vetande, och som
han inte skulle kunna säga nej till.
Och när de nu sågo bösspipor blänka i
solskenet, hörde jaktkoppel rassla, och båtarne sattes
i sjön, rusade de ner till bryggan och bildade häck.
Men när årorna väl kommit i vatten, lovade
eskadern upp åt udden på andra sidan viken och
försvann bakom den höga vassen, under det Guds barn
på bryggan uttalade sitt ogillande i uttryck, som
inneburo mindre välönskningar än en ärlig kötted håller
motsatsen.
Emellertid kunde intet göras åt saken och
grupperna skingrade sig.
Därpå brast det lös ett larm oppe i prästskogen!
Hundarne skällde, signalhornen smattrade och skott
smällde. Det gick över som orkan, och allt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
