Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Pastorns älg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pastor Norström såg mycket nedstämd ut. Tolv
kronor för älgen; och inte nöjet att få gå orolig,
inte behaget att få slakta, och framför allt intet kött,
ingen korv, ingen palt.
– Sextioåtta kronors ren förlust! tröstade
gumman, som ville åtminstone hindra smältningen av den
fina middan hon inte varit med på. Men, si så är
det att leka med storfolk! Sitt och ät salt
strömming nu hela vintern, och tänk på njurkalvsteken
tills det vattnas i mun. – Och pastoratet sen? Va?
– Tyst, Carolina! tyst! manade pastorn och gick
in och lade sig.
Nästa Dalaröbud hemförde ett skålpund Rappé
och grovsikt åt pastorn, som därmed fyllde sin dosa,
för att åtminstone ha den behållningen att kunna
få visa sin klenod. Och han snusade med länsman
och kyrkvärdarne, han snusade med skogvaktarn och
uppsyningsmannen, och slutligen med själva
skolmästarn, som ändå tackade och sa nej, att han inte
snusade.
Och han snusade ända till jul och fick bannor
av gumman för han tygade till näsdukarne, och när
man kom till nyåret, måste han gå ifrån sin dosa.
Tretton kronor och femtio fick han för henne
på Västerlånggatan; – en och femtio i ren förtjänst!
sa han till sig själv när han åt en frukostbit på
Stjärnan.
Men sen fick han också äta strömming till
påsken! För så kan det vara att leka med
storfolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
