Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemicykeln i Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMICYKELN I ATHEN 45
och beklämmande. Det var icke åskluft men något
liknande, och allas sinnen tycktes gripna av en
oro-fylld väntan.
Då föll, liksom av en händelse, skelettets arm
ner mot knäet, med en kort knick. Blomman, som
hållits under näsan, låg på golvet. ’
Alla ryste till, även Alkibiades, men vred på sig
själv över denna svaghet tog han en bägare, och
steg fram:
- Skelettet är törstigt! Jag dricker det till; vem
gör mig besked? Sokrates kan bäst; han tar sin
halvkanna i taget utan att blinka.
Sokrates var ju känd för att kunna dricka
obegränsat, men nu hade han icke lust:
- Icke i dag! Vinet är mig beskt!
Och vändande sig till Perikles, viskade han:
- Här ha kommit onda ögon! Den där
Aristo-fanes är icke vår vän; känner du honom?
- Mycket litet! Men han ser ut som om han
ville mörda oss.
Alkibiades fortfor att apostrofera skelettet:
- Så där ser Athen ut vid det här laget! Köttet
har Sparta och perserkungen gnagit; huden har Kleon
garvat, ögonen ha bundsförvanterna rivit, tänderna
ha medborgarna tagit ut, dessa medborgare som
Aristofanes känner och vilka han snart kommer att
rita av. Min bägare, skelett! Polla metaxy pelei,
kylikos kai keileos akru!
Nu ändrades plötsligen scenen. Skelettet sjönk
ner bakåt som en rusig man; lamporna började gunga
i kedjorna, saltkaret gick på bordet - Ohioh! Ohioh!
skrek Alkibiades. Tralall! Ha ha ha! Bordet vacklar,
soffan gungar, är jag rusig eller är rummet rusigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
