Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flaccus och Maro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 HISTORISKA MINIATYRER
Chios. De sutto tysta, loja, liksom väntande. M,en
allt omkring dem tycktes även vara angripet av samma
dåsighet. Värdshusvärden satt och sov, ynglingarna
i gymnasium mitt emot stodo och hängde i portiken,
vandrarna på landsvägen lunkade tysta framåt utan
att hälsa; bonden på åkern satt på sin plog och
torkade svetten ur pannan. Den äldre av studenterna
tummade sitt glas och öppnade slutligen munnen:
- Säg något!
- Jag har ingenting att säga, ty jag vet
ingenting.
- Är du fullärd redan?
-Ja.
- Jag kom från Rom i går med stora
förhoppningar att få lära nytt och höra ohörda saker, men
jag får endast höra tystnaden.
- M(in käre Maro, jag har legat här i åratal,
och jag har hört, men ingenting nytt. Jag har i
poikile hört att Thales påstod att gudarna aldrig
funnits, utan att alltet uppstått av något fuktigt. Jag
har vidare Anaximenes’ lära att allting är ur luften,
Ferekydes’ om etern som urprincip, Heraklits om
elden. Anaximander har lärt mig att världsalltet
härleddes ur en urmateria. Leukippos och Demokritos
undervisade mig om en tom världsrymd med
ur-kroppar eller atomer. Anaxagoras har inbillat mig
att atomerna hade förnuft. Xenofanes ville övertyga
mig att Gud och världen var ett. Empedokles, den
klokaste av hela sällskapet, blev förtvivlad över
förnuftets bristfällighet, och gick i sin förtvivlan med
huvudet före och kastade sig i ^Etnas brinnande
berg.
- Tror du det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
