Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilddjuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDDJURET 111
Vilddjurets tredje huvud hette Nero. Han var
Agrippinas värdige son, hade förgiftat sin halvbror
Britannicus, mördat sin moder, sparkat ihjäl sin
hustru och hade slutligen under alla övliga
ceremonier gift sig med en gladiator. Han förfalskade
mynten, plundrade templen. Han gjorde en konstresa till
Grekland, där han först uppträdde som sångare och
hemförde 1,800 kransar, sedan som kusk; körde
visserligen omkull, men tog ändock priset, emedan ingen
tordes förvägra honom det.
Så djupt hade Rom och Hellas sjunkit, och
Claudius var en ängel emot detta odjur, men han blev
också upptagen bland gudarna.
Kejsaren hade i dag kommit hem från en
konstresa och funnit sin huvudstad brinnande. Emedan
han så ofta i ruset farit ut mot sitt gammalmodiga
Rom med dess trånga gator och dåliga korsverkshus,
samt vid flera tillfällen önskat eld i alla dess knutar,
blev han misstänkt för mordbrand. Han satt i sitt
palats på Esqvilinum, i stora pelarsalen och njöt av
den praktfulla eldsvådan.
Det var en marmorsal med få möbler, emedan
han fruktade erbjuda gömställen åt mördare. Men
salen öppnade sig i bakgrunden med ett starkt och
dubbelt gyllene järngaller, bakom vilket man såg
skymta två gulbruna lejon från Libyen. Han kallade
dem sina kattor.
Vid denna grind stodo tvenne slavar, Pallas och
Alexander, spejande på varje skiftning i härskarens
ansikte.
- Han ler, viskade Pallas; då är vårt liv ute.
- Broder, vi råkas igen! Bed för mig, och :giv mig
fridskyssen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
