Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APOSTATA 127
Nu syntes Marsberget komma i rörelse; det
myllrade uppe på dess hjässa, och blanka blixtar sköto ut.
Som en flod började det rörliga och lysande välta
nerför berget åt stadssidan till.
Då förstod man.
- Det är legionerna som revolterat! framkastade
Maximus.
- Ediktet har verkat!
- De söka sin Caesar!
- Då återstår endast att vända om hem.
Sällskapet tog nu vägen utmed flodstranden
följande den uppåt, för att kunna ha ett öga på
legionernas förehavande.
Allt väldigare störtade den mörka floden med
dess glitter från blanka vapen och hjälmar.
Påskyndande sina steg nådde vandrarna
palatset, där stor rörelse rådde.
Julianus var av naturen en modig man, men
tänkarens blyghet gjorde honom ofta skygg för offentligt
framträdande. Han gick därför in genom badhuset
och sökte sin ensamma kammare, avvaktande vad
som nu skulle hända. Han vandrade på
kammargolvet i stark oro som om hans öde just nu skulle
avgöras för hela livet.
Så kom det som han nästan visste.
Rop från gårdsidan hördes:
- Ave Caesar Julianus Imperator!
- Vi välja Julianus till kejsare!
- Diademet åt Julianus!
- Död åt Constantins, mördaren och veklingen!
Här fanns inte tvivel mer! Legionerna hade
utropat Julianus till kejsare, ty de ville icke lämna detta
förlovade landet, vars erövring kostat dem blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
