- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 42. Historiska miniatyrer /
139

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostata

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

APOSTATA 139

visande av de svårfattliga lärorna; och hedningarna
fingo i sig att de voro ense med de kristna.

- Vad står då oss emellan? utropade Maximus
hänförd av den endräkt och det samförstånd som
rådde i templet. Hava vi icke alla en fader, haver
icke allt en gud skapat oss. Vi kiven I då, den ene
mot den andre? Hava vi icke här i dag firat minnet
av de bättre tider som varit och som säkert skola
komma igen, liksom ljuset nu vänder tillbaka med
den återkommande solen, tider av försoning och frid
på jorden, då ingen herre skall vara och ingen träl.
Här är ingen jude, ingen grek, ingen barbar, utan
vi äro alla bröder och systrar i en tro; därför,
älsker eder inbördes, försonens med eder Gud och
med varandra, given fridskyssen, glädjens,
fullkom-nens, våren ens till sinnes, och kärlekens och fridens
gud skjall vara med eder.

Församlingen var exalterad, och med tårade ögon
föllo de i varandras armar, tryckte händer och kysste
kinder.

Då tändes med ens en rad ljus kring altaret,
vilket hörde till Saturnaliernas ceremoniel och
betydde solens återkomst, vilket bruk upptagits av de
kristna vid firandet av Kristi födelse, eller julhögtid.

Därpå fördes tiggare fram, och herrar tvättade
deras fötter. Sedan sattes tolv slavar vid ett dukat
bord, under det deras husbönder betjänade dem.

Julianus som, dold i opistodomen, åsett hela
ceremonien, jublade i sitt inre, ty med denna urgamla
hedniska ceremoni hade han krossat de kristna. Här
fanns också mänskokärlek och barmhärtighet och
hade funnits i alla tider! Det var vad han ville ha
fram utan att säga det med ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/histmini/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free