Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Attila.
Med Konstantin den Store hade Hellas, Rom och
Palestina upphört vara till, och kulturen hade flyttat
till Österlandet, ty Konstantinopel var Europas
huvudstad. Och ifrån Orienten styrdes Rom, Spanien,
Gallien, Qermanien av satraper under olika namn.
Det såg ut som Europa hade blommat ut, som om
Rom gått i graven, men det såg endast så ut.
Historien gick icke rakt fram som ett streck, utan tog
omvägar, och därför tycktes utvecklingen ha trasslat
bort sig, gått vilse, men det hade den icke.
Kristendomen, som nu skulle ut åt väster, var ju från
österlandet, och därför bildade gamla Bysanz en
övergångsstation. I Rom som lämnats åt sitt öde,
då satraperna sutto i Milano och Ravenna, började ett
nytt världsvälde spira upp, ett andligt, som i tysthet
smidde en ny kejsarkrona att i tidens fullbordan
lämnas åt den värdigaste. Och arvtagaren hade
profeterats av Tacitus, nytt folk norrifrån, friska,
hederliga, godsinnade. Det var germanerna, som i
tusen år ägde kejsarkronan, ifrån år 800 intill 1815.
Redan vid början av 400-talet hade ju västgöterna
intagit Rom, men dragit sig undan. Andra
germaner hade översvämmat Gallien, Spanien,
Britannien, men ingen hade fattat rot i Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
