Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eremiten Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EREMITEN PETER 197
breda ut sig som en blomstermatta, eller ett hav av
blommor; saffran, pingstliljor, ranunkler, anemoner,
men mest saronsliljor, de högväxta vita.
Detta var det förlovade landet!
Hela förmiddagen vadade han i blommor, och
nådde slutligen en by vid foten av en kulle. Där
böljade säd, där klängde vinstock, där blommade oliv och
fikon; vid brunnen vattnades fet boskap, mjölkades
kor och getter.
Pilgrimen, som icke ägde något i hela världen
mer än sina trasor, bad om en skål mjölk, men fick
ingen. Han gick tiggande från dörr till dörr, men
blev bortmotad.
Varje gång han fick ett nej, syntes han emot all
förväntan bli glad. Han hade ju kommit hit från
fjärran land för att få en föreställning om huru hans
frälsare lidit, och nu fick han den nåden att på helig
mark erfara det.
Han gick ut genom byn och fann ett nytt
blomsterhav. Vid en bäck badade han sina fötter
och fann sig vederkvickt.
Men nu vid middagstiden började det blåsa från
havet, och molnskockar drogo in över land. Strida
regnskurar slogo ner de bräckliga liljeväxterna,
stormen röck upp dem eller slet dem sönder, samlade
dem i vålmar, som rullade framåt, ökade i storlek
och krossade i sin framfart andra blomster. Regnet
upphörde mot aftonen, men stormen gick och
mörkret föll.
Den trötte och uthungrade vandraren började
reda sig ett nattläger av blomstervålmar, som han
lät ta fäste vid några stenar. Sedan han gröpt ur
en stack som ett örnbo, bredde han över sig en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
