Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sju goda åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 HISTORISKA MINIATYRER
åren; och han stod tryckt mot jorden, bärande sitt
lands öde och framtid på sina skuldror:
- Sire, ni skulle allt behöva lite religion i sådana
här stunder.
- Min religion är min plikt! Min Gud är
försynen, som leder folkens öden, men lämnar
individerna åt dem själva! Vad är människors barn, för
att du skulle låta dig vårda om de myrorna?
Samtalet avbröts nu av en individ, vilken dök
upp i alléens bakgrund, och som liknade en
rättstjänare. Voltaire såg vem det var, och blev vild av
raseri.
- Majestät, hur kan ni låta kreti och pleti
spatsera in i slottets park? Varför stänger ni inte med
järngaller och grindar?
- Nej, svarade kungen; jag äger icke min
person, och ännu mindre detta slott; men alla äger
rättigheter på mig!
- Men det är oerhört! Får jag köra ut den där?
- Nej! Det får ni inte!
Konungen vinkade, och den främmande nalkades
med hatten i hand.
- Vad vill du, min vän? frågade konungen.
- Endast överlämna en handling till herr
Voltaire.
- Gör din plikt då!
Mannen överlämnade ett konvolut till Voltaire
och avlägsnade sig.
När gubben hade öppnat och läst, föll han ned
på sina knän för konungen, och utropade:
- Rädda mig, Sire!
- Det är er process med Hirschel om de
sachsiska statspapperen! Ni tänkte bedraga varandra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
