Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADVENT 37
GRANNEN.
Ja, jag hörde det... Vad var det för en befängd
idé?
AMALIA.
Jo, han trodde sig höra stararne. som kommit för
-att äta opp vinet!
GRANNEN.
Arme man! Inte äro stararne ute om nätterna!
- Nå, barnen!
AMALIA.
Ja, barnen! Hon har dem i källaren än; bara
hon inte glömmer bort att ge dem mat.
GRANNEN.
Fru Amalia! Den, som föder fåglarne, han
glömmer icke barnen! Och nu ska jag berätta er något,
som man eljes icke får tala om. - Ser ni, ifrån
min vinkällare finns en liten glugg in till lagmannens.
I morse då jag var nere för att lufta ut, hörde jag
röster. Och när jag tittade in genom gluggen såg
jag Erik och Thyra lekande med en okänd liten gosse!
AMALIA.
Ni såg dem, granne? Och ...
GRANNEN.
De voro muntra och friska ...
AMALIA.
Vern var lek-kamraten då?
GRANNEN.
Se, det kan jag inte gissa.
AMALIA.
Hela detta förfärliga hus är idel hemligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
