Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVENT 47
DEN ANDRE
lyfter sin hand och låtsas skjuta pistol med näven.
Hut!
LAGMANNEN
blir stående stel i gesten.
O ve!
DEN ANDRE.
Du har aldrig trott på det goda; nu skall du
tro på Den Onde. Ser du Den Allgode kan icke
göra ont, därför överlåter han det åt sådana uslingar
som jag är! Men för säkrare resultat skull ska ni
två få pina varandra och er själva!
LAGMANSKAN
på knä för Den Andre.
Skona oss! Hjälp oss! Nåd!
DEN ANDRE
som om han reve sina kläder.
Stig upp, människa! Ve mig! E n är Den Ende
du skall bedja till i Stig upp, eller... Nå, nu tron
I, fastän jag inte har röd kappa och svärd och
penningpung och kan säga lustigheter; men akta er
ni för att ta mig skämtsamt. Jag är allvarlig som
synden och sträng som vedergällningen! Icke har
jag kommit för att locka er med guld och ära, utan
för att tukta er med ris och skorpioner...
Klockan slår som förr, det mörknar.
Er tid hastar åt slutet, därför ställ om ditt hus,
ty du skall dö!
Det hörs ett dån som av oväder.
Vems röst är det nu som talar? Säg det, och
skräm den med harskramlan när han blåser fram
över din vingård! Storm och hagel, heter han, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
