Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVENT 87
AMALIA.
Det var detta alltså! - Tänk så underligt att
ha haft en mor men aldrig ha sett henne! Säg mig,
har ni sett henne?
GRANNEN.
Jag har, känt henne!
AMALIA.
Hur såg hon ut!
GRANNEN.
Ja, hur hon såg ut? - Som linets blomma voro
hennes ögon blå, och som vetehalm hennes hår så
gult...
AMALIA.
Och högväxt och smärt; och hennes hand så
liten och vit som om den endast sytt silke i all sin
dar, och hennes mun såg ut som ett hjärta och som
om endast goda råd gått över dess läppar...
GRANNEN.
Hur vet du allt det där?
AMALIA.
Jo, det är henne jag brukar drömma om när
jag varit ond... och då lyfter hon handen varnande,
och handen bär en ring med en grön ädelsten, som
kastar ut ljus. Det är hon! - Säg, granne, fanns
ingen bild av henne här på gården?
GRANNEN.
Jo, det fanns förr; men om den är kvar vet jag
ej!
AMALIA.
Detta är således min styvmor. Oud är göd, som
lät mig behålla min mors bild oskärad, och jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
