Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLBO-JARLEN 163
Biskop Kol satt om samma afton i
Helgeands-huset på sin kammare vid ett talgljus och läste.
Det lilla bordet bar ett krucifix som var virat med
kvistar av barrlind eller idegran. När den gamle
höll upp att läsa i boken kunde han se framsidan
av adelshuset eller slottet. Där syntes nu tända ljus
i hela nedre våningen, men innanför i stora salen
måtte någon ha vandrat fram och åter, ty ljusen på
bordet förmörkades och återtändes omväxlande.
- Där går jarlen, tänkte gubben för sig själv.
Han har det väl icke så ljuvt, efter som spörjes.
I slottets övre våning såg det halvmörkt ut; men
det största fönstret, som var belagt med rimfrost,
belystes då och då av ett rött flammande sken från en
eldbrasa.
- Har de sjukt oppe hos de unga? På själva
julafton, eftersom de gjort eld i spisen?
Han återtog läsningen, då det knackade på
dörren:
- Ja, du skall få komma in, Lars, om du är lugn
och om du lovar att icke tala om - det andra du vet.
Den sinnessjuke domprosten i Oppunda, som av
biskopen blivit skild från maka och barn, inträdde nu
i cellen.
- Jag vill bara sitta hos dig, Kol, bara sitta
lite, för det är julafton.
- Alla dagar äro julafton för oss, ty Kristus
födes i vårt hjärta på nytt med varje ny sol.
- Står det i den heliga skrift?
- Ja, läser du den?
- Jag lånar fascikler av kapellanen; men jag
önskade aldrig ha skådat den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
