Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ULFSSON OCH HANS MODER 199
- Tror ni verkligen där är...
- Ja, visst är det! De gamla kände icke berget
som eldsprutande, ty det började först kasta eld år
79, eller samma tid som Titus blev kejsare, han
som förstörde Jerusalem.
- Tror ni verkligen ...
- Ja visst tror jag, och dit komma alla omda,
människor.
Detta sade hon fromt, barnsligt som om hon
aldrig gjort ont. Riddaren, som icke lärt behärska
sitt ansikte, betraktade henne alldeles som om han
visste det hon mördat sin första man, Andreas av
Ungarn, men det förstod Johanna, och svarade själv
på den frågande blicken.
- Ja, jag vet vad ni menar! Att jag dödat min
första man! Nåja, det gjorde jag, men jag rådde
icke för det; en ond ande väckte mitt hat, och så
skedde det. Men ni skall veta att jag ångrat mig, fick
lida mycken oro, och slutligen fick jag förlåtelse av
påven - erlade böter, det var hela Avignon som
var mitt; men påven Klemens låtsades köpa det, jag
fick aldrig betalt, så att det är ingenting att tala om
vidare; nu sover jag lugnt om nätterna, och Gud
har förlåtit mig. - Har ni aldrig gjort något ont?
- Nej, svarade riddaren enkelt, inte vad jag
vet. Och bara jag får äta och dricka ordentligt om
aftonen, sover jag som en gris.
Drottningen skrattade:
- Tänk vad vi två skulle trivas bra ihop!
- Men ni är ju gift, människa!
- Man kan skiljas, svarade Johanna; och för
resten...
- Jag är också gift...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
