Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Räfst- och rättarresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄFST- OCH RÄTTARRESAN 253
samma; hans kansler Lars Andersson hade icke
blottställt sig, men man visste hans tankar. Olaus Petri
däremot hade predikat den nya tron i Strängnäs, och
mot honom gick nu motrörelsen från katolska sidan,
ehuru likaledes i det tysta.
Under detta sakernas förhållande satt biskop
Brask på Munkeboda en tidig morgon och höll
mottagning, medan hans ärade gäst ärkebiskop
Johannes Magni sov i det grannaste gästrummet.
Hövitsmannen för slottet stod framför sin förste,
som satt på en tronstol under en baldakin och var
klädd i violett sammet.
- Alltså konungen är på väg hit, säger du;
kan jag icke hinna till Linköping? frågade biskopen.
- Det är för sent, och finner konungen slottet
öde, tar han in ändå, och så blir sista villan värre än
den första.
- Rätt talar du! Hur många hästar och knektar
har jag på gården?
- Ett par hundra.
- Då skall du ställa till en vapensyn ute på
fältet, med Skytte och båtsmän, så behövs inga
onödiga förklaringar; var sak talar för sig själv. Men
akta väl att ingen rörelse får utseende av hot; och
låtsas framför allt att bli överraskad av besöket. Gå
i frid, min son!
Hövitsmannen gick, och kammarjunkaren införde
en dominikan.
- God dag, du Herrans hund, träd närmare.
Du kommer från Stockholm; vad gives nytt?
- Ers nåd, det är längre gånget än vi anat.
- Är det silvergärden från klostren?
-Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
