Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖLANDSKUNGEN OCH DEN LILLA DROTTNINGS^ 349
den och den borde dö, hur gammal tronföljaren var,
med vem han var gift, hur många barn. Karl Gustav
var nämligen driven i europeiska politiken, sedan han
satt i Nurnberg vid Vestfaliska fredsbeslutets
verkställande.
Några timmar gingo under denna sysselsättning,
då in trädde Lorenz von der Linde.
- Majestät, hälsade han, bordet är dukat, vinet
är tappat, musiken väntar!
Prinsen lade ihop sin krigskarta, som om han ville
dölja den, men Linde hade sett att det var Polens.
- Är det Polen igen nu?
- Ja, jag har delat Polen!
Nu följde aftonvarden med dryckesstämman,
prinsens bästa stund på den långa dagen.
En enkel krigsmusik, vars huvudstämmor
utgjordes av trumpet och puka, blåste in måltiden. Därpå
åts några kraftiga rätter, mest vildbråd. Och så
började dryckeslaget. Men endast Wurtz och Linde fingo
deltaga; musiken placerades i ett rum bredvid och
avskedades fram åt natten.
Det var då, för stängda dörrar, som prinsen blev
frispråkig; och under inflytande av vinet svällde han
ut till jättedimensioner, inbillade sig vara kung,
planerade och regerade. Han hade då »nått stadiet»,
och det var alltid efter midnatt.
- Först gör jag som Karl Knutsson, en räfst,
och återtar alla skänkta kronogods, jag har precis
reda på dem, och längderna ligger oppe på mitt
skrivbord; det är bättre att ruinera adeln än halshugga
den, och jag skall min själ icke lägga fingerna
emellan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
