Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Skärselden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
präktig kam; bålen snarare av en människa med
förvridna lemmar; den liknade en av dessa demoner,
som uppträdde på medeltidens häxsabbater.
Dagen därpå plockar jag fram en ypperlig grupp
av två rusiga tomtar, som omfamna varandra med
böljande kläder. Det är ett mästerverk av primitiv
bildhuggarkonst.
Tredje dagen är det en madonna med barnet,
i bysantinsk stil, ojämförlig vad konturerna beträffar.
Jag låter alla tre ligga på mitt bord, efter att
ha ritat av dem. En målare av mina vänner kommer
på besök; han betraktar med växande nyfikenhet
de tre statyetterna och frågar: Vern har gjort de
här?
Gjort? – För att sätta honom på prov nämner
jag en norsk skulptör.
– Jaså, ja det kan jag tro, medger han. Annars
skulle jag vilja gissa på Kittelsen, den berömde
illustratören av skandinaviska sagor.
Jag trodde icke på tillvaron av demoner, men
nyfiken att se vilket intryck mina skulpturer skulle
göra på sparvarna, som brukade få brödsmulor
utanför mitt fönster, sätter jag ut figurerna på taket.
Sparvarna bli förskräckta och hålla sig undan.
Det finnes alltså en likhet, som till och med djuren
kunna märka, och det finnes en verklighet bakom
denna lek mellan den tröga materien och elden.
Solen värmer mina små figurer, så att demonen
med tuppkam spricker, och jag minnes därvid
allmogesägnen om hur dvärgarne spricka om de
fördröja sig ute till soluppgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
