- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 28. Inferno och Legender /
147

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Swedenborg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mina tankar. Hon gråter, och då blir hon
oemotståndlig, så att jag tar henne med mig ut att
promenera, besluten att icke oftare medgiva detta missbruk
av rättigheter. Känner du barnet, förtjusande,
medryckande genom sin ursprunglighet, sin hjärteglädje,
sin tacksamhet för minsta sak, det vill säga när
man har sina fristunder; men är du upptagen
av dina tankar, frånvarande, förströdd, vad en liten
byting då kan sönderslita din själ med sina otaliga
frågor, sina påhitt och nycker! Min lilla vaktar
svartsjukt på mina tankar som en älskande; hon lurar
på det ögonblick då hennes pladder kommer lagom
för att fördärva ett nät av skickligt hopspunna
tankar... å nej, det menar hon inte, men det ser för
oss alldeles ut som om vi vore rov för överlagda
stämplingar av ett litet oskyldigt kräk.

Jag går med långsamma steg, jag flyger icke
längre; min själ är fången, min hjärna tom till följd
av ansträngningen att sänka sig till ett barns
ståndpunkt.

Vad som plågar mig ända till tortyr äro de
djupa och förebrående blickar hon kastar på mig då
hon tror sig vara mig till besvär och inbillar sig att
jag inte tycker om henne. Då förmörkas det lilla
öppna, frimodiga, strålande ansiktet, blicken drar sig
tillbaka, hennes sinne sluter sig, och jag känner mig
berövad det ljus, som detta barn har kastat i min
töckniga själ. Jag kysser henne, bär henne i mina
armar, plockar blommor och kiselstenar åt henne;
jag skär ett spö och leker att jag är kon, som hon
skall föra ut på bete.

Hon är lycklig och nöjd igen, och livet ler
mot mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:51:22 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/inferno/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free