Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pinofängelset i Stockholm i den gamla goda tiden kallades
Rosenkammaren!)
Första natten i ett lugnt och stilla rum, vars
vitkalkade väggar äro fullsatta med tavlor föreställande
manliga och kvinnliga helgon. Över min säng ett
krucifix. Men andra natten börja andarne åter driva
sitt spel.
Jag tänder ljusen för att tillbringa tiden med
läsning. En olycksbådande tystnad råder, och jag
hör mitt hjärtas slag. Då skakar mig ett litet buller
som en elektrisk gnista.
Vad är det?
En mycket stor spån, som bildat sig på
stearinljuset, har fallit ned på golvet. Ingenting annat,
men det anses vara ett dödsförebud i vårt land.
Låt gå för döden då! Sedan jag läst en kvarts
timme till, vill ja ta min näsduk, som jag dolt
under långkudden. Den finnes ej där, men då jag
söker, finner jag den på golvet. Jag böjer mig ned
för att taga upp den. Någonting faller ner på mitt
huvud, och då jag med fingrarna far igenom håret
finner jag en »likspån» till.
I stället för att bli förskräckt, kan jag ej
tillbakahålla ett leende, så löjligt förefaller mig
äventyret.
Le åt döden! Huru kan detta vara möjligt om
icke livet vore komiskt i sig självt? Så mycket bråk
för så litet! Kanhända till och med att det i själens
innersta gömmer sig ett obestämt medvetande om
att allting här på jorden är blott en maskerad, är sken
och gyckelbilder, och att gudarne roa sig åt våra
lidanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
