Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslag i cynisk riktning, och ens sämre natur bryter
igenom, de brutala instinkterna taga sig fritt spelrum.
Det är så bekvämt att vara djur en stund, och för
resten är livet inte så vidare roligt alltid... med
mera i samma anda.
En dag, sedan jag någon tid deltagit i stormiga
dryckeslag, är jag på väg till mitt middagsställe.
Jag går förbi en begravningsbyrå, där en likkista är
utställd. Gatan är beströdd med granris, och
storklockan i katedralen klämtar själaringning.
Framkommen till restaurangen finner jag min bordskamrat
sorgsen till mods, då han just kommit från sjukhuset,
där han tagit avsked av en döende.
När jag efter middagen går hem på bakgator,
där jag ej varit förr, möter jag två liktåg.
Vad allting luktar död i dag! Och kyrktornet
tar i med själaringning igen.
När jag på aftonen ämnar gå in på källaren
genom inkörsporten, ser jag en gammal man stå
lutad mot muren, synbarligen drucken och sjuk. För
att slippa stöta ihop med honom gör jag en omväg
och beger mig till matsalen. Mitt bakrus från
gårdagen i förening med begravningsintrycken under
dagens lopp ingiva mig en hemlig fruktan för
spritvaror, så att jag beställer in mjölk till min kvällsvard.
Mitt under måltiden genljuder i huset ett stoj
blandat med ängsliga rop, och om en liten stund bär
man in gubben från inkörsporten i procession med
den avlidnes son i spetsen. Fadern har dött. Ett
giv akt för drinkare!
Följande natt fick jag ett förfärligt anfall av
maran. Någon klängde sig fast på min rygg och
skakade mig vid axlarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
