Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 2. Brända tomten - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umgänge, tjänare är ränningen; längre fram i livet
ser man inslaget; och nu går ödets skyttel fram och
tillbaks med tråden; den brister ibland, men knyts
tillsammans, och så fortsätter det; bommen slår,
garnet tvingas ihop till krumelurer och så ligger
väven där. På ålderdomen när ögat blir seende,
upptäcker man att alla krumelurerna bilda ett mönster,
ett namnchiffer, ett ornament, en hieroglyf, som man
nu först kan tyda: det är livet! Världsväverskan har
vävt det!
Paus. Han reser sig.
Jag ser där borta i skräphögen familjens
fotografialbum.
Han går fram till höger och tar ett album.
... Där är vårt ödes bok! Farfar och mormor,
far och mor, syskon, släkten, umgänget eller de så
kallade vännerna, skolkamraterna, pigorna,
faddrarna ... Och märkvärdigt är, att jag som varit i
Amerika, Australien, Kongo och Hongkong, vart jag
kom, fanns det en landsman, minst en, och hur
vi rotade upp, så kände denne landsman antingen
min släkt, eller åtminstone en fadder eller en piga, en
gemensam bekant med ett ord. På ön Fermosa
råkade jag till och med en släkting...
FÄRGARN.
Hur har du kommit på dessa idéer?
FRÄMLINGEN.
Därigenom att, huru livet än gestaltade sig –
jag har varit rik och fattig, hög och låg, lidit
skeppsbrott och haft jordbävning, huru livet än tedde sig,
så fann jag alltid ett sammanhang och ett upprepande.
– I den situationen såg jag resultatet av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
