Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Första akten. Förstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 KAMMARSPEL
ELLEN,
Jo då, de två tillsammans, de kvittra som
kanariefåglar - man hör dem anda hit! Men det är bara
på tu man hand... Ni må tro att lilla frun inte är
god mot oss andra! Varken vi eller portvakten få
några julpängar, för hon säger att vi äro djur...
GAMLE.
Men ni skall icke tala om sånt där för mig, som
inte hör till ert hus - de kan säga att jag bär
skvaller...
ELLEN.
Appropås kanariefågel, har konservatorn stoppat
opp fruns ännu?
GAMLE.
Ja! Det har jag! - Men - Tuggar, - hon vill
inte betala’n! - Se så, nu skvallra jag!
ELLEN.
Nej, hon vill inte betala arbete - och när herrn
ville ge oss flickor extra för inflyttningen från landet
- så blev hon vild. - När han gav oss ändå, så
ställde hon opp vattenledningen och elektriskan hela
natten. - Och när hon inte fick sin vilja fram, så
kastade hon sig sjuk - höll på att dö; och herrn
måste skicka efter professorn; när han kom och sa
att det var ingenting utan bara choser, ville hon ta
gift, och hotade med att skruva opp gaskranen för
att spränga huset i luften!
GAMLE.
Å, Gud bevare oss! Har ni sådant liv härinne?
ELLEN.
Men dessemellan är hon som en fridens ängel -
ja, ni skulle bara se när hon leker med sitt barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
