Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT DRÖMSPEL 285
KARANTÄNMÄSTAREN.
Han är blind!...
DOTTERN.
Den mest avundade av alla!
OFFICERN.
Nu skall han se briggen gå, där hans son är med!
DEN BLINDE.
Jag ser icke, men jag hör! Jag hör hur
ankarklon river i bottenleran som när man drar en
metkrok ur en fisk och hjärtat följer med upp genom
halsen!... Min son, mitt enda barn skall resa i
främmande land på det vida havet; jag kan endast
följa honom med mina tankar... nu hör jag
kät-tingen gnissla... och... det är något som fladdrar
och snärtar som tvättkläder på torkstreck... våta
näsdukar kanske... och jag hör hur det hulkar och
snyftar som när mänskor gråta... om det är
små-vågornas skvalp mot nåten eller om det är flickorna
i stranden ... de övergivna ... de tröstlösa ... Jag
frågade en gång ett barn varför havet var salt och
barnet som hade en far på långresa svarade genast:
havet är salt därför att sjömännen gråter så mycket.
Varför gråter sjömännen så mycket då?... Jo, svarte
han, därför att de jämt ska resa bort... Och därför
torkar de alltid sina näsdukar uppe i masterna!...
Varför gråter människan när hon är ledsen, frågade
jag vidare?... Jo, sade han, därför att ögonglasen
skola tvättas ibland för att man skall se klarare!...
Briggen har gått till segel och glider bort; flickorna
i stranden vifta med näsdukar och torka ömsom tårarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
