- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
260

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utifrån - Från Italien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

260 LIKT OCH OLIKT

Och så visades jag på en vit marmortriumfbåge med
en inskription, som började: »Valete Urbani
Labores», »farväl stadens bullersamma mödor»! -
varemot jag intet hade att invända. Bakom
triumfbågen stod en dold imitation av en bondes hydda.
(Där ha vi »lantmannapartismen» igen!) Den var
byggd av stenskärv och gav en livlig, ehuru
nedslående bild av den hårda och säkra grund, varpå
marmorpalatsen äro uppförda.

Jag fördes vidare, som Dante av Virgilius,
mellan mörka klippor, där en liten bäck rusade fram
under dunkla pinier, och stod mitt i en småskog av
blommande kamelior. Effekten var väl beräknad, ty
allt var här beräknat. Rödbröstan (pettirosso) och
lövsångaren sjöngo ljuvligt i buskarne, och en hel
äng av lövkojor doftade bedövande. Nu går
gångstigen åter igen ned i det dunkla, djupa, blir allt
trängre och trängre, och man står framför ingången
till en grotta. Man böjer sin styva nacke och är
inne i kolmörker! Guiden tar ens hand, och man
slingrar fram i mörkret, till man plötsligt vänder om
ett hörn och befinner sig i en halvdunkel
stalaktit-grotta på stranden av en liten bäck. Olyckligtvis
upplyser guiden, att den är konstgjord, att varje
bit är förd från Sardinien eller någon annanstädes
från. Det mörka vattnet ligger så stilla och speglar
endast här och var några lätta, gröna ljusfläckar.
Tystnaden avbrytes, och jag hör steg tassa bakom
oss i grottan. Som jag med så mycket annat
förlorat tron på italienska rövare, blir jag icke rädd,
snarare gör den figur, som nu kommer fram, ett
komiskt intryck, ty han är förvillande lik en gammal
bekant från norden. Han inbjuder mig att stiga ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free