Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tablå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUSTRUN.
Vet du om han har ångrat sig?
KYRKVAKTAREN.
Det tvivlar jag nog på, för han är allt styv i
nacken fortfarande.
HUSTRUN.
Men han ska väl smälta ner nu när han får se
sina läsbarn, som inte fick gå fram för honom.
KYRKVAKTAREN.
Jag får lov att säga det, att kungen är allt bra
gemen när han sätter till. Nu skall han låta
kyrkoherden stå kyrkplikt just samma dag, som hans barn
gå fram. Det är nästan lika gruvligt, som när han
lät Göran Domprost dricka du med bödeln eller när
han lät prelaterna rida genom sta’n med näverskäppor
på huv’et.
HUSTRUN.
Och så ska brodern Lars bereda honom till döden.
KYRKVAKTAREN.
Ser du, här komma barnen; de se ledsna ut, jag
säger ingenting om’et. Jag tror jag får gå in till
mig och gråta ...
Konfirmanderna, flickor och gossar, tåga förbi Olof med
blomkvastar i händerna. De äro bedrövade och gå med
nedslagna ögon. Folk följer dem. Nyfikna peka finger åt Olof,
andra tillrättavisa de förra. Vilhelm (scholaris) går sist i
processionen; stannar blygt framför Olof, faller på knä och
lägger sin blomkvast vid Olofs fötter utan att denne märker
det, ty han har dragit huvan över ansiktet. En del av folket
mumlar ogillande, en annan bifallande. Mårten går fram att
taga undan blommorna, men blir tillbakaträngd av folket.
Knektar bana väg för Lars Petri, som framträder i ornat.
Folket försvinner. Lars, Olof och Gert ensamma. Orgeln
tystnar. Klockorna gå fortfarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
