Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERSUPPLAGAN 229
OLOF.
Du får ej så tala
och icke tro, att jag glömt, det du
tog från dig själv, för att låta mig lära!
Giv mig boken! Det kan ej jag bära,
om du tror att högfärd regerar mitt sinne!
MODERN.
Jag tror ej så! Men stängom nu inne
de tvedräktens andar oss vilja störa!
Guds moders moder oss nu skall höra!
OLOF
läser fort och likgiltigt:
»En Riddare rik och välboren gav sig i kloster: intet
hade han lärt läsa eller sjunga: han kunde ock icke mera än
Ave Mariona: det lilla ordet han visste läsa, det gick honom
aldrig ur minnet utan las han det både natt och dag: sedan
han döder vart och i jord lagder då växte där upp den vänaste
lilja ur hans grav och uppå varje liljeblad var där Ave Maria
skrivet med gullstäver.
Män grovo till roten och funno att hon gick ut av hans
tunga!»
Olof slår igen boken.
En munkalögn så visst det var!
MODERN.
Heliga vår Fru, vad var det du sade?
Hörde jag orätt? - Jag vill ej ha svar!–––
OLOF.
Förlåt mig, mor, om illa jag lade
mina ord!
MODERN visar på Mariebilden.
Ej mig, blott henne dig bör
att bedja om tillgift!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
