Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KRISTINA
blir tyst, drar sig uppåt fonden.
OLOF
städar och röjer på skrivbordet; stöter av våda
omkull ett glas med blommor och kastar ut genom
fönstret.
Det här är göra för en karl som jag!
Här skall jag sitta var enda dag
och skriva räkningar på silverstopen
från kyrkan den och för klostret det;
man visar mig redan tillbaka i hopen
se’n munkaligan jag gjorde bet
vid disputationen. Men då, kan tänka,
då skulle jag främst för att klä skott,
man tvekade ej den äran mig skänka;
då var jag så präktig i stort som smått!
Man ville mig ha som en jakthund i koja
till reds och redo att släppas på spår,
men på bytet endast han skälla får
och sedan krypa helt lugnt i sin boja!
Här ligga mina böcker så tysta och glömda
och dammet snöar på deras blad;
där står han och ärgar, min alidad
och stirrar enögd på världar drömda,
och jag, som ville de gåtor lösa
och utur vetandets brunnar ösa,
jag sitter här som en möglad slav,
och präntar siffror och skriver av!
Kastar räkningarna utåt golvet.
För djävulen med skräpet! Det finnes en plikt
långt högre än plikten: den heter min plikt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
