Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OLOF.
Min maka? Aldrig!
MODERN.
Du, som låtit människoliv falla som strå, du vill
icke ge en frilla ifrån dig, därför att hon är din!
Du tror icke, Olof!
OLOF utom sig.
Är det så folket kommer att säga, när de skola
kasta in mina fönster! Vet du vad jag skall svara
dem?
KRISTINA bedjande.
Olof!
OLOF.
Först vänder jag mig till den svarte brodern
Mårten, ty han går väl i spetsen, han som först köpte
min salighet för en turkisk bössa och sedan sålde
mig åt djävulen för slätt ingenting. Hör du, Herrans
tjänare, Satans utkorade, du som klätt dig i oskuldens
svarta kläder och rakat din hjässa att ingen skall se
hur du grånar i synden; jag har tagit en hustru,
hör du, en äkta hustru, icke sju oäkta, som du. Har
du läst så mycket Guds ord i dina förspillda dagar att
du vet huru sådant är påbjudet varjom och enom;
och ändå vill du kasta sten på henne! Eller har du
ingen sten kvar kanske? Var det den sista du gav
åt folket då de begärde bröd! Du tiger, broder; du
vill icke vara den förste! Nå, så släpa henne ut
bland folket, och tror du ej att femtio män kunna slita
henne i stycken, så var viss att fem gånger hundra
dygdiga kvinnor skola göra det!
Då blygs han, men sedan säger jag: kvinna, stig
upp, man har förlåtit dig! Gå, men visa dig icke för
prästerna, ty de skola kasta dig för kvinnorna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
