Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERSUPPLAGAN 305
VILHELM.
Vad säger I ?
OLOF.
Jag vill ej giva
mitt liv! Jag älskar hellre i rö
få leva och lära och bli förfaren
i livets konst och söka svaren
på dessa gåtor! Vill du bli min vän,
skall mycket jag förtälja och ge dig igen
vad nu jag tagit! Jag ser du fryser,
men ditt öga blixtrar och din panna lyser!
Spring icke från mig, du unge hjälte;
knäpp om dig tröjan och spänn ditt bälte,
då du skall ut på din vådliga färd!
Det blåser kallt medan våren bryter,
då är gott att ha varmt i sin egen härd;
men se efter elden; när stormen ryter,
ty eljes du blir din tjänares slav,
och i egen aska du får din grav.
VILHELM.
Avfälling!
Störtar ut.
OLOF.
Det var ett ord!–––-Fast luften skalv,
I pelare stånden; I darren ej, valv!
Och lugn jag står på den ensliga strand,
dit vågen mig vräkte, ty jag är dock i land!
Och nu jag vinkar mitt: lycka på färden,
åt djärve seglarn, som ej vill lyss
till honom som förliste där ute nyss!
Styr högt mot vinden, rätt ut på fjärden,
20. - Strindberg, Mäster Olof,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
