Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Julie - Fröken Julie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
184 NATURALISTISKA SORGESPEL
JEAN.
Har ni inte älskat er far, fröken Julie?
FRÖKEN.
Jo, gränslöst, men jag har visst hatat honom
också! Jag måtte ha gjort det utan att jag märkt
det! Men det är han som uppfostrat mig till förakt
för mitt eget kön, till halvkvinna och halvman! Vems
är skulden till vad som skett! Min fars, min mors,
mitt eget! Mitt eget? Jag har ju intet eget? Jag
har inte en tanke som jag inte fått av min far, inte
en passion som jag inte fått av min mor, och det
sista - det där om att alla människor äro lika -
det fick jag av honom, min trolovade - som jag
därför kallar usling! Hur kan det vara mitt eget fel?
Skjuta skulden på Jesus, som Kristin gjorde - nej,
det är jag för stolt till och för klok - tack vare min
fars lärdomar–––––Och att en rik inte kan komma
in i himmelen, det är lögn, och Kristin, som har
pengar på sparbanken, kommer åtminstone inte dit!
Vems är felet? - Vad rör det oss vems felet är!
Det är ändå jag som får bära skulden, bära
följderna ...
JEAN.
Ja, men - - -
Det ringer två skarpa slag i klockan. Fröken störtar
upp; Jean byter om rock.
JEAN.
Greven är hemma! Tänk om Kristin–––––-
Går till talröret; knackar och lyss.
FRÖKEN.
Nu har han varit i chiffonjén?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
