Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fordringsägare. Tragi-komedi - Fordringsägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194 NATURALISTISKA SORGESPEL
fri - men bara hon lämnat mig, har jag längtat
efter henne, längtat efter henne som efter mina
armar och ben! Det är underligt, men det ser ut
för mig ibland som om hon icke vore något själv
utan en del av mig; eri inälva, som bar bort min
vilja, min lust att leva; som om jag deponerat hos
henne själva livsknuten, anatomin talar om!
GUSTAV.
Det kanske är så, när allting kommer omkring!
ADOLF.
Vad skulle det vara för slag? Hon är ju ett
självständigt väsen, med en massa egna tankar; och
när jag träffade henne, var jag ingenting, ett
artistbarn, som hon uppfostrade!
GUSTAV.
Men sedan utvecklade du hennes tankar och
uppfostrade henne, inte sant?
ADOLF.
Nej! Hon stannade i växten och jag drev på!
GUSTAV.
Ja, det är ju eget, att hennes författeri gick
tillbaka efter första boken, eller åtminstone icke blev
till mer! Men den gången hade hon ett tacksamt
ämne - hon lär ju ha ritat av mannen - du har
aldrig känt honom? Det lär ju ha varit en idiot!
ADOLF.
Jag kände honom aldrig, för han var bortrest
i sex månader, men han lär ha varit en jubel-idiot,
att döma av hennes skildring!
Paus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
