Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den offentliga lögnen, kanoniseringar och festtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om den offentliga lögnen, kanoniseringar och festtal.
Alldenstund samhället är byggt på brutna
överenskommelser, det vill säga lögner, hava de
ursprungligen enkla förhållandena blivit så invecklade, att
den offentliga lögnen blivit en stående nödvändighet,
en slags tyst samhällsöverenskommelse, som icke
utan sina stora vådor kan brytas. Sålunda ser man
vilka förfärliga rubbningar ett i rättan tid uttalat sant
ord kan medföra, och det är icke på skämt man
kallar en sådan indiskret person samhällsvådlig. Äro
vi själva oskyldiga? Hava vi aldrig ljugit? Jo, vi
hava det alla, ända sedan vi voro barn! Härmed
mena vi icke det försynta förtigandet av obehagliga
men likgiltiga saker, som icke kunna gagna uttalade
men öka trevnaden outsagda.
Vi började i större skala, då vi vid altaret ljögo
oss till rättigheten att få betala skatt, exercera
beväring, få syssla och bli statsråd. Vi ljögo sedan
med berått mod och med löjet på läpparna, då vi
på ett latinskt lexikon (när biblarna icke räckte till)
avlade trohetseden inför Akademiska Konsistorium.
Huru ofta ha vi icke sedan ljugit i tentamina!
Professorn frågar: huru många personer i gudomen?
Vi svara tre, men mena på sin höjd en. Professorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
