Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Är det icke nog?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PROSABITAR 93
sig åter över sin farmakopé såsom om han tänkte:
- Vad rör det mig?
Men gubben går ut med sin flaska i fickan, tar
kärran än en gång och drar ett stycke uppåt gatan.
Därpå stannar han utanför en boklåda, och likasom
för att pröva en lycka han ej mer trodde på, ropar
han för sista gången:
Quatre liards la botte!
Quatre Härds la botte!
Och såsom om han vore rädd att någon skulle
hinna vinka till svar, sätter han flaskan för munnen
och dricker den mörkröda drogen, girigt liksom för
att släcka en brännande törst. Pupillerna krympa
ihop, som om han sett mitt i solen; en häftig rodnad
stiger på kinderna, knäna vika sig ihop, och han
faller på rännstenskanten. Först höras några
snarkningar som om han skulle sjunkit i en djup sömn,
huden svettas starkt, och det rycker i vådorna. När
polisen hunnit fram, är han alldeles stilla, men hans
ansikte talar ännu hans sista tankar: »Livet var gott
ibland, ont understundom, men det här sista var
bäst. Livets gåta löste jag efter förmåga, och det
var icke litet, fast den rike ynglingen inte tyckte det
var nog. Men vi förstodo icke varann. Det är skada,
att mänskorna icke skola förstå varann.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
