Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIVISEKTIONER 145
Om aftonen hörde jag honom sjunga, när han
gick till sängs, och jag var glad över att ha kunnat
göra en människa lycklig.
Den 23 juni.
Herr Schilf och min hustru hålla nu på att
rusta ut mig, och jag går här som ett barn, viljelös,
emedan det roar mig att bli omhuldad och det känns
gott vara föremål för välvilja. Min hustru packar
in ylle och alcool de Menthe; Schilf har anskaffat
gentiana, emedan han tror, att min känslighet kommer
från magen. Min hustru menar, jag aldrig skall gå
igenom denna resa med livet.
Schilf är strålande. Genom alliansen med min
hustru känner han sig som han vore min far, och
han har i dag förklarat, att han aldrig har känt
sympati för någon så som för mig. Vilken låg
känsla denna sympati ändock är, som vi endast
kunna bestå det, som är under oss, icke det, som
är över oss.
Den 24 juni.
I dag ha vi rest söderut tio timmar. Schilf har
skött kassan, köpt biljetter, poletterat bagaget. På
stationen i Zurich satte han mig på en bänk, medan
han besörjde om biljetterna.
- Sitt nu alldeles stilla här, sade han, medan
jag är borta, och gråt för all del inte.
Jag skrattade överlägset, emedan jag vet, att det
är min stora hjärna, som sätter alla hans rörelsenerver
i verksamhet, och det är jag, som hypnotiserat honom
10. - Strindberg, Prosabitar frän J 880-t al et.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
