Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mystik - tills vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
182 PROSABITAR FRÄN 1880-TALET
makt syntes mig ögonblickligt verkande och ofelbar.
Jag var åtta år och var inackorderad hos en klockare
på landet. Kyrkan låg strax bredvid bostället och
stod mestadels öppen om sommaren. Vi gossar hade
sprungit in där för att leka, och i vild yra hade jag
klättrat upp i den grevliga bänken samt gick
balanserande på psalmboksbrädan. Brädan faller ner med
ett starkt buller och kamraterna fly. Jag stod ensam
i kyrkan. Altartavlan skrämde mig, och Kristus såg
så strängt ner på mig; ensamheten injagade mig
fruktan, men mest rädd var jag för den frånvarande
greven, kyrkans och byns överhet, vars bänk jag
fördärvat. Jag stod alldeles rådlös och darrade i
hela kroppen, utan att veta vad jag skulle ta mig
till. Då knäpper det i den gamla predikstolens torra
trävirke; jag far tillsammans och kastar mig ner på
kyrkogolvet invid altaret och ber gud hjälpa mig
att laga bänken. Stärkt av bönen stiger jag upp;
lyfter upp brädan, synar den lugnt; ser att spikarne
sitta kvar och inser att saken är lätt hjälpt med en
hammare. Såsom om jag haft en hammare med mig
i fickan, skjuter jag av mig skon, slår med den till
spikarne, och bänken är lagad.
Vad var nu detta? Fruktan gick så långt att
den frampressade »den feges mod», och därmed, när
ingen flykt var möjlig, kröp besinningen eller
förståndet fram. Jag gick till mig själv, som det heter,
samlade mig, sansade mig, och klokheten förjagade
det momentana vansinne, som skrämseln framkallat.
Men detta förklarar ej det senare fenomenet och
som är nu i fråga. I mina tankar om gud ingick
föreställningen om en oändligt stark man, från vilken
jag genom bönen lånade kraft. Eget nog också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
