Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näktergalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210 PROSABITAR FRÅN 1880-TALKT
Näktergalen.
Jag hade alltid hyst en hemlig ovilja mot
näktergalen, emedan jag med tämlig säkerhet kunde räkna
ut, att han tillhörde de överskattade, och att hans
rykte levat på våra romantiska fäders mycket
opålitliga uppgifter. Att han var en melankoliker, det
hade jag klart för mig, men det hemska, mystiska,
som Andersen kastat över honom i vissa sagor, var
just det, som lockade mig till hämnd. Jag var
tretti-fem år och hade icke lyckats få höra honom.
Visserligen hade jag som barn hemma hos en tant sett
ett skynke över en bur, innehållande en näktergal,
vilken uppgavs sitta och äta myrägg, men jag fick
aldrig höra annat ljud än det ihåliga trätorra, när en
fågel hoppar på ett vassrör.
Så gingo årtiondena, och jag befann mig ha
passerat middagslinjen, när jag en vårafton i franska
Schweiz kom att erinra mig att här, där
mandelblomman doftade från små fristående trän, det även
måste slå näktergalar. För att få visshet om saken,
förhörde jag mig hos pensionsvärden. Och som en
schweizervärd aldrig nekar några gäster något, lovade
han, att det fanns näktergalar i trakten, vilket ändrades
av värdinnan till, att djuren funnos i trädgården, och
slutligen av dottern förbättrades till att fågeln byggde
i deras trädgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
