- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
238

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktminnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

238 PROSABITAR FRÅN 1880-TALET

åldrarna uppe i rymden ovanför boet Nedanför eken
ser det ut som en huvudskalleplats, av alla de
fiskskelett, som under årens lopp samlats.

Det är en skön fågel, gjusen, gråbrun ovantill
och ljust vattrad inunder. Han kan segla som örnen,
dyka som måsen och jag har sett honom tumla om
på rygg uppe i luften och med klorna huta åt
förföljande kråkor. Han lär även vara hypnotisör och
fascinerar den på ljus d3^botten stående gäddan genom
att kasta sin egen skugga framför offret, som därav
blir förvillat och nyfiket försjunker i en farlig
tankspriddhet, vilken blir närmaste orsaken till hans
bane. Sagor om fiskgjuse-skelett, fastväxta vid för
stora gäddor, som neddragit fågeln under vattnet,
äro visserligen i svang, men det kan nog vara en
kuriositets-historia, som mångdubblats genom
lokaliseringar och fria bearbetningar.

Emellertid och likmätigt min rätt som jägare,
ställde jag mig så lömskt som möjligt under ett träd,
så att jag icke kunde ses i fågelperspektiv av fienden
i luften, men däremot hålla bössan och boet i samma
linje.

Ungfåglarna syntes ha blivit trötta och började
sänka sig mot boet, men föräldrarne måtte ha osat
bränt horn och ropade varnande sitt oproportionerligt
svaga sparvfågels pip, piip! Ungdomen, som endast
trodde på vad den såg och betvivlade vad den icke
såg, fällde på boets kant och anställde med
övermodigt flaxande komiska storkkvadriljer, denna gång
icke anande, att de dansade på en vulkan. Och i
nästa ögonblick raglade den ena och föll med brak
genom de murkna grenarna och kvistarne ner i
marken, där han låg död. Kamraten, som blev mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:33 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/pros1880/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free