- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
50

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

50 PROSA BIT AR FRÄN 1890-TALET

narna, samma lancettlika form och silvergrå färg på
löven. Men vid närmare påseende röja de otaliga
gulröda bären att det är Haftornsbusken eller
Finnbäret, hemma från Nordasien, men även vild och
odlad i mellersta Europa. Om den kommit hitut i
havet över Finland är svårt att avgöra, men är
sannolikare, på grund av dess namn mest, än att den
kommit från södra Sverige, där den nästan aldrig är vild.
Bakom detta snår trängas rönnar, frangula, vildrosor,
måbär, vinbär, tibast, allt sammangyttrat till den
täckaste oreda. Och på de njugga gräsmattorna möta
lundarnas konvaljer och trollbär, havsstrandens
säl-ting och Valeriana, ängens skallergräs, rödklint,
gökblomster, landsvägens tistlar, hagens blåklocka och
guldris, sjöängens slåtterblomma, gårdstomtens och
människoboningens följeslagare brännässlan. Träder
man in i skogen som skyddar denna lilla botaniska
trädgård, vilken på några kvadratmeter insamlat ett
levande skolherbarium, befinner man sig efter några
famnars promenad i en nermossad, hög granskog,
som är svartare invärtes än vi äro vana att se den;
stammar och barr äro mörka som det södra Europas
blågran; ruttnande brötlingar och bläcksvampar tala
om höst och ljusbrist, men vår botaniker talar om
orchidéer av sydlig härkomst och fägring som i
vårtid och soltid lära lysa upp denna stenkolsflora.

Här var således ännu icke Norrland på långa håll,
och om havets närhet skulle räknas som huvudmotivet
till denna oregelbundenhet, skola vi nu draga oss
uppåt landet, men västerut till Dalarne, som man
på goda grunder skulle vilja räkna till Norrland.

Ingenting positivt nytt erbjuder landskapet till
Sandviken, man endast saknar ett och annat i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free