Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Var äro växternas nerver?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
248 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
förvandlad i en cellulosaartad vävnad som liknar
växternas epiderm.
Skulle icke ascidian kunna ge oss spåret till
växternas härledning eller uppkomsthistoria? Hon
var en gång ett ryggradsdjur som tröttnade i
kampen, gick därför tillbaka och blev ett manteldjur,
som rned ens slog ett slags rot och svepte sig i
växtens cellulosahud. Varifrån ha då växterna stigit
ner, då de bevarat de högsta däggdjurens
fortplant-ningssätt och förvillande likt härma organerna,
manliga, kvinnliga? Är havstången, som ännu för gelatin
i huden och vars zoosporer äga frivillig rörelse,
närmare djuren än de orörliga cellulosahöljda liljorna?
Sannolikt icke, ehuru det är oftast mycket svårt
bestämma utveckling och återgång. Således när snäckan
gick ner och blev mussla, vilket Haeckel visar vara
fallet, är detta en regress morfologiskt taget, men
fördelaktigt för musslan som är bättre skyddad med
sina två hermetiskt slutna skal och sitt stillablivande
på en plats.
Om en insekt skulle slå sig ner på en växt,
upphöra med sitt rörliga levnadssätt, så bleve han
sannolikt en bladlus. Förlorade de numera överflödiga
vingarne, de fint organiserade antennerna, och
munnen bleve ett sugorgan motsvarande växternas rot.
Om en murgröna som redan slingrar sig kring
träd började sätta adventivrötter, och dessa övade
sig att funktion era som näringsorganer, vilket de
kanske redan göra på kalkmurar, skulle växten så
småningom lösgöra sig från huvudroten och bli
parasit. Detta synes vara fallet med murgrönan, ty då
jag avskar en sådan som satt adventivrötter på en
gran, levde hon i tjugu dagar. Cuscuta som klänger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
