- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
610

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvirrade sinnesintryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

610 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET

begångna dumheter, goda tillfällen, som jag
bommat på, tur, som jag låtit gå mig ur händerna; jag
blir het om kinderna, ögat tändes, och jag ser rött,
eldsglöd och blodrött. Ja, det är icke det onda,
icke våra brott vi skämmas över, våra dumheter är
det! Och hur plötsligt de dyka upp, objudna och
ovälkomna!

Jag hör i andanom ett misslyckat tal, som jag
höll en gång vid en fest, det var år 1867; jag ser
gästernas ansikten, sorn rodna å mina vägnar...
Jag vill ej minnas det... Jag kvävs... Jag springer
upp från bädden och ställer mig vid fönstret, som
vetter åt Meudonskogen. Jag letar efter något
föremål att haka fast blicken vid, för att avleda mina
osunda tankars lopp. Jag spejar kring himlen, jorden,
kring hela horisonten för att upptäcka en punkt, den
där punkten utom mig, stödjepunkten, som skall hjälpa
till att lyfta mig ur den brunn jag sjunkit ned uti: en
flygande fågel, en rökpelare, en eldsvåda. Jag
längtar höra ett buller, ljud av ringklocka, av trumma,
eller ett bösskott...

Plötsligt höjer sig en grå rund punkt över
Meu-dons bokar. Den stiger och blir större. Den
närmar sig, kommer emot mig, liksom sänd av någon
okänd makt, som för tillfället var mig gunstig.

Det är ballongen från Meudons
luftseglingspark! Den vandrar från öster till väster, alltså i
motsatt riktning mot vår planet; och när den nu
stannar stilla, frågar jag mig, i tysthet förstås:

- Varför, vindens, rörelsens, den celesta och
jordiska fysikens och mekanikens store gudar, flyr
icke jorden undan och lämnar långt bakom sig den
där tunna och lätta maskinen, svävande i luften, fri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free