Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvirrade sinnesintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solen går upp. Jag stiger också upp och går
mot öster till solens möte, åt det håll där skogen
glesnar. Redan skönjer jag igenom de unga bokarnes
tätt sittande blad en omätlig klarhet; anländ till
skogsbrynet, ser jag intet annat än en oändlig
grå-blånande vidd, och jag stannar inför intet!
Är det havet, världens ände, kaos?
En slätt utan slut, utan form eller färg, med ett
helt bågvalv ovanför.
Valvet, det är himlen!... Men ytan därunder?
Ett läger, eftersom hundra tusen rökpelare stiga
upp därifrån?
Eller en öken, där soldyrkande pilgrimer tända
upp sina eldar för att hälsa den uppgående solen?
Det är inte någon stad, ty det finns inga hus...
Jo, det finns, men det är idel monument, tempel,
kyrkor, torn, triumfbågar! Ett Heliopolis i sanning
för gudar, hjältar, kejsare, profeter, helgon och
martyrer! Och så är det jag drömt mig Staden, den stora
staden, den största i världen, svept i en vit och kysk
dimma, som döljer köparnas och säljarnas smutsiga
småhus...
Det är verkligen Paris... Var hälsad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
