Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. I Vita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Gud, så han talar! utbrast den vredgade
modern. Får han en gång barn själv, så ska jag be
för honom, att de ska bli lytta och lama; jag ska
be, att de ska bli stumma och döva och blinda;
jag ska be, att de ska komma på korrektionshus
och på galgbacken; det ska jag göra!
– Ja, gör det, liderliga stycke; jag tänker inte
skaffa några barn i världen, för att de ska slita
en hund; ni borde ha spinnhus, som går och föder
såna där stackare till elände! Ni ä’ gifta? Ja!
Ska ni vara liderliga därför att ni ä’ gifta? Va!
– Mäster! mäster! Det är Gud som skickar
barnen!
– Det är lögn, skomakare! Jag har läst i ett
blad att det är den satans potatisen, som gör att de
fattiga får så mycket barn, för ser ni, potatisen
innehåller två materier eller kroppar, som kallas syra
och kväve; när de förekommer under ett visst
sammanhang och i myckenhet, så bli kvinnorna fruktsamma.
– Nå, hur skall man hjälpa det då? frågade
den vredgade modern, vars känslor lagt sig under
åhörandet av den intressanta föreläsningen.
– Man ska låta bli att äta potatis, kan ni väl
begripa!
– Vad ska man äta då, om man inte får
äta potatis?
– Biffstek, käring, ska du äta! Biffstek med
lök! Va! Går det an det? Eller chattå-briang!
Vet du vad det är? Va! Det stod i Fäderneslandet
för en tid sen om en kona, som gått och tagit
mjöldryg, så att både hon och barnet höll på att
stryka med!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
