- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
35

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Lotsens vedermödor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han icke fann någon vid ratten. Han ropade hallå,
men fick intet svar.

– De sitter väl och super därinne, tänkte han
och gick till kajutsfönstret. Nej, där fanns ingen!
han gick för över, till kabyssen och skansen, men
där fanns icke heller ett liv. Då begrep han att
fartyget var övergivet, antog det var läck och att det
befann sig i sjunkande tillstånd.

Han tittade nu först efter lotskuttern, men den
hade försvunnit i mörkret.

Att styra på land var omöjligt, ty att hala brassar,
gårdingar och boliner, och samtidigt stå till rors, det
var inte att tänka på.

Här var ingenting att göra, bara låta driva,
fastän det drev ut till sjöss.

Glad blev han inte, men en lots är beredd på
allt; och nog skulle någon seglare komma förbi bara
han fick ljus för att kunna ge signal. Därför gick
han till kabyssen att söka tändstickor och en
lanterna. Fastän sjön var mycket hög, märkte han ingen
rörelse på fartyget, vilket förvånade honom. Men
ändå mer förvånad blev han, när han kom för om
stormasten, och såg att han gick på ett parkettgolv
med en lång gångmatta, som var vit och blå i ett
smårutigt mönster. Han gick och gick, men mattan
ville aldrig ta slut, och någon kabyss såg han icke
mera till. Det var hemskt visserligen, men på samma
gång roligt, ty det var nytt.

Mattan var icke slut, när han befann sig vid
ingången till en passage med butiker som voro
upplysta. Till höger stod en personvåg och en automat.
Utan att tänka sig för, ställde han sig på vågen och
stoppade ner slanten. Som han visste att han vägde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free