Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Triumfatorn och narren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Triumfatorn och narren.
Det var den vårkvällen 1880 som vi svenskar
aldrig glömma, emedan vi fira den varje år, och det
var på Blockhusudden samma oförgätliga kväll. Där
stod ett gammalt par, lantfolk, enkla människor, som
vandrat större delen av det knogiga livet tillsammans.
De spanade utåt segelleden som låg i mörker under
de tårögda stjärnorna, och de betraktade en man
som i dunklet rustade med något okänt ute på bron.
Länge stodo de, mycket länge; än skådande utåt
mörka segelleden, än betraktande det stora
ljusskenet från staden.
Slutligen sågo de en lykta ute på fjärden, två
lyktor, många lyktor. Då tryckte de gamle varandras
händer, och i tysthet, under stjärnorna, tackade de
gud som återgivit dem deras son, vilken delat äran
av den stora bragden att ha seglat runt Asien, och
som ett helt år hade sörjts som död.
Han hade visserligen icke varit den främste,
men han hade varit med; och nu skulle han få äta
hos kungen, mottaga ordensstjärnor och bli utnämnd
till något som kunde ge bröd också, sedan
riksdagen redan röstat en nationalbelöning i reda pängar.
Lyktorna blevo större och kommo närmare; en
liten ångbåt släpade ett stort mörkt barkskepp, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
