- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
189

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i främmande land och var ett rov för liknande
förnimmelser; kanske han var i nöd, längtade efter mig,
»såg» mig på en gata, såsom jag »sett» honom, slets
av samma ovisshet...

Därmed avklippte jag alla grubblerier och lade
händelsen till handlingarna bland andra upplevelser;
men jag strök icke ut den som något gäckeri, utan
behöll den som ett dyrbart minne.

Aftonen blev svårmodig, men lugn. Jag arbetade
icke, utan vandrade med blickarna då och då på
urets visare. Klockan blev slutligen nio; men jag
såg med fasa mot den långa sista timmen som
återstod. Den föreföll mig så lång som oändligheten
och jag visste intet sätt att förkorta den.
Ensamheten hade jag icke valt; den hade påtvungits mig,
och nu hatade jag den som ett tvång; jag ville
ha ett utbrott, jag ville höra musik, något av de
stora, av den största som lidit hela livet... jag
längtade efter Beethoven särskilt, och jag började
väcka till liv i mitt öra den sista satsen i
månskenssonaten som för mig blivit det högsta uttrycket av
mänsklighetens suckan efter befrielse, och som icke
någon dikt i ord kunnat uppnå!

Skymningen hade fallit; fönstret stod öppet;
blommorna på salsbordet ensamt erinrade mig om
att det var sommar, där de stodo i ljusskenet tysta,
orörliga, doftande.

Då hörde jag, tydligt, skarpt som om det skedde
i rummet bredvid, det väldiga allegrot - av
månskenssonaten rulla upp sig som en jättefresk; jag såg
och hörde på en gång; men osäker om det var en
villa, greps jag av denna rysning som fattar en inför
det oförklarliga. Musiken kom nämligen från de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free