Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora landsvägen - 1. På alperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
STORA LANDSVÄGEN"
EREMITEN.
Du fäktar bra med tungan, borde föra pennan
I alla fall, ditt liv halvgånget är;
fördriv ej fostret, ej förtidig börd
kan nå’nsin göra dig till man, till mänska;
lev livet ut, gå ner igen, det är ej farligt;
landsvägen dammar, borsta av dig;
det löper diken utmed kanterna, fall i!
Men res dig. Där finns grindar,
spring över, kryp inunder, lyft på haken;
du råkar mänskor, tag dem du i famnen,
de bitas ej, men bits de, bettet är ej farligt,
får du en dusch, låt rinna av!
Giv ut ditt mynt, du får’t igen,
häruppe finns ej någonting att vinna,
ty sten är sten och snö är snö —
men mänskor, det är annat.
JÄGARN.
Jag vet det nog, om blott jag kunde
åskådare förbli och sitta i salongen,
men jag vill upp på scen, agera, spela med;
och strax jag tar en roll, blir borta,
och glömmer vem jag är...
EREMITEN.
Vem är du?
JÄGARN. .
Skönt! Nu sluta vi...
Det blir i sanning mig för kallt häruppe.
EREMITEN.
Och luften något tunn, och alltför ensamt...
Pass på, här kommer sällskap!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
