Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Det fanns en person som icke druckit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redaktör Holger, ingenjören, som följt grevens
blickar, svarade på dennes tysta tankar:
– Ja, det står i Sakuntala att lidandet och
askesen bibringar högre färdigheter, att botgöraren
slutligen behärskar andevärlden så att han till och
med fruktas av makterna.
– Så att de skicka en Apsara för att förföra
botgöraren. Sakuntala blev frukten av en sådan
förbindelse... Och det som skedde då, sker än i dag.
Det är förklaringen på våra modärna botgörares
bekanta syndafall. Får icke dra ner himmelen till
jorden.
– Kan inte lilla Kilo räddas?
– Från ekonomisk ruin, icke; men kanske ur
Zachris’ klor.
– Dock icke, ty Jenny håller offren, medan
Zachris klår dem inpå bara benen.
Nu stormade Stenkåhl in med aftontidningarne,
som han fläkt upp för att vitja.
– Här! Här ska ni höra! gormade han.
– Nu börjar han drunta! sade Holger. Han törs
inte själv släppa sig, men är nog dum att tro det
man förlåter honom när han öppnar andras slaskrör.
– När det hatet han samlat över sig, bryter ut,
då skall han krympa som en tvättad ullstrumpa ...
– Här, gastade nu Stenkåhl. Kalkbrenner är
ute och åker. Hans filosofi blir anmäld här. Det
är läckert! Vill ni höra! Det är elakt, men det är
bra skrivet!
– Vilken exempellös råhet! Det är ju en
buspojke!
Max och Holger reste sig och smögo ut, medan
Stenkåhl avrättade sin gamle lärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
