Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Kriget hade brutit ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 97
med varandras sällskap. Vid whiskyn utgöto de sig
över de forna vännernas uselhet. Därpå uppförde de
små scener för varandra; smickrande varandra:
- Du är ändå den bästa, du Zachris.
- Älskade! svarade han med ett tonfall från
förlovningstiden.
Och så döko de ner i det förflutna, spelade
förälskade och hon måste sjunga de sånger för honom
som hon sjungit den tiden.
Då tog han upp champagne, tände kandelabrarne,
läste gamla dikter till henne; låg på knä och kysste
hennes fot.
Dessa spel kunde ju icke ges varje kväll, utan
ibland togs kortleken fram; då talades ett annat språk,
och stora stormgräl kunde bryta ut, beledsagade av
örfilar. Efter sådant gräto de båda, men lämnade
icke rummet, utan sutto som i skamvrån på var
sin stol.
- Det är synd om oss, kved han en gång efter
en sådan cyklon.
Men Zachris hade nu vid deras bokslut glidit
’över på fordringarnes sida ifrån skuldernas, och han
hade ur kärleksrusets sömn vaknat upp. Han hade
uppfunnit ett försvarssystem: att kvitta post mot post.
När Jenny sålunda drog fram med sin skövlade
ungdom, så svarade han, numera:
- Din ungdom, var har du den? Du var ju inte
ung, så där var ingenting att skövla, men du har
förstört min talang, berövat mig ära och anseende...
Då svarade Jenny, att han ingen talang hade att
förstöra, och att han alltid varit ärelös.
I timmar kunde de sitta och spöa varandra, tills
7. - Strindberg, Svarta fanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
