Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. På Siklaöns bergås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 SVARTA FANOR
Och så frågar jag: Om han kände förbindelsen
tryckande fastän jag aldrig påminde om den, så hade
enklast varit om han betalat penningskulden. Men
den låtsades han aldrig om, och inte jag heller; men
reversen stod jag för; och när jag efter tjugofem
år ville betala den, efterskänktes beloppet.
Men vintapparn återstår.
Tretti år efter sitter jag på ett kafé med en
ungdomsvän till sångaren och mig. Vi tala om honom
som nu var rik, riddare och sådant mera. Då erinrar
jag om vintapparen såsom något bekant.
- Vintapparn? säger vännen. Vad var det?
Jag relaterar.
- Det har han ljugit, svarar vännen: ty jag
umgicks intimt med honom just i de dagarne, och han
nämnde inte ett ord om den saken.
- Ja, sådant är livet, sådana äro människorna,
och följaktligen vi själva!
Nu är han död! Frid över hans minne! Livet
har kvittat mellan honom och mig.
Emellertid har jag nödgats i självförsvar berätta
vintapparhistorien så många gånger att den kanske
kommer in i hans biografi och han har väl berättat
historien om min svarta otacksamhet så att den
kommer in i min biografi!
Sådant kan det vara!
Falkenström hade badat i den forna bagarstugan
framför en riseld, och efter att ha fått rent linne
och torra kläder vilade han sig på en soffa, då greve
Max inträdde. Denne hade vanligen av erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
